Att övervinna sig själv

Konsten att övervinna sig själv, idag var jag helt säker på att jag skulle banga men jag gjorde det.

Idag blev det uppstigning tidigt för att vid åtta röra sig mot Hålahult för lite klättring. När vi kom fram så fick vi varsinna selar och hjälmar innan vi begav oss uppåt. Efter ett gäng branta uppförsbackar var man uppe på toppen där vi fikade lite samt övade hur man skulle använda göra sig klar för klättring samt för att säkra en kompis. Det var roligt pyssel med mycket knep och knåp. Sedan bar det upp för berget där vi möttes av ett stup, där började alla vrida och vända sig och nerverna satte igång på rikitgt. Är jag helt säker? Vad händer om jag tappar greppet? Det var många tankar som far omkring i huvudet men jag tog modet till mig och selades fast ordentligt innan jag gick ner. Det var en häftig känsla att ha övervunnit sig själv och det känns toppen bra att jag faktiskt gjorde det :)
Det som var lite negativt var väl att man näst intill fick brännskador i vänster handen som man höll repet med (som man egentligen inte behövde hålla i något hårt men som man gjorde ändå) Men lite ska man väl tåla :D

Här kommer lite bilder! Dålig kvalité men man ser lite grand hur brant det var.

Vår lärare spännde fast oss ordentligt för att sedan guida oss ner.

I början var det lite planare, här hade man chansen att känna in lutning, vilka grepp man skulle ha osv.

Brant brant brant och några meter till marken. Här vägrade man inse att man faktiskt var säkrast om man iprincip låg ner med fötterna stabilt mot väggen.

Toppen goa och skit duktiga tösar ute i dimman.